Okej, jag har sett tillräckligt. Den här lanseringen kändes som att delta i en begravning som arrangerades av minimalister. De presenterar teknik som borde kännas magisk, riktiga genombrott men hela stämningen var gråskalig sorg. Scenografin såg ut som om "Mood Disorder" fått ett Bauhaus-stipendium. Till och med berättarbågen... Diagramstilar (??), sedan hyllningstal och sedan avslutning på någons hälsostrider... Vad är det egentligen vi som publik sörjer? Det känns som att de försöker få dig att förinstallera en terapeut. Potentiellt bra produkter, visst. Men den känslosamma tonen var så jävla doa. otroligt konstigt runt omkring.