Jag trivs som underdog. Jag gillar att vara mannen på arenan. Min närvaro väcker en reaktion. Det finns ingen uppmärksamhet utan spänning. Kanske är detta mer kalkylerat än det verkar? Jag är tacksam mot dem som stöttar mig. Och jag är glad för deras skull. Kan inte lova en smidig resa men jag känner väldigt hög övertygelse om att vi kommer att komma någonstans bra.